köttfri måndag?
Jag som LCHFare är inte mycket för köttfri måndag. Det behöver inte vara fel att äta vegetariskt då och då, men det är däremot inställningen att köttet skulle vara vår största miljöbov. Jag baserar mina måltider på kött, fisk, ägg, grönsaker, mejerier och smör. Jag äter inga jätteportioner utan ungefär samma mängd protein som en person som även äter kolhydrater. Skillnaden är att jag lägger till fett till mina måltider för att bli mätt. LCHF är alltså ingen "köttdiet". Jag äter aldrig spannmål, gryn, socker, halv- eller helfabrikat och handlar mycket ekologiskt. Jag undviker produkter som innehåller palmolja eller på andra sätt bidrar till regnskogsskövling. Jag kan bara inte se min kosthållning som en miljöbov.
Däremot önskar jag att jag hade råd att köpa mer EKOLOGISKT kött. Jag är medveten om att även kött "massproduceras", djuren lever under usla förhållanden, har korta meningslösa liv och pumpas fulla med antibiotika. Det här är helt fel men jag tror inte att minskad köttkonsumtion kommer lösa dessa problem. Det handlar om medvetenhet och aktiva val. Vad hamnar i min kropp om jag väljer att äta det här och vad har det för konsekvenser?
Jonas Colting (som jag har lite av en crush på) skriver ett bra inlägg om ämnet här.
Feminist javisst!
Idag så har jag genusglasögonen på mest hela tiden. Jag försöker tänka på hur jag påverkas av hur andra människor behandlar mig, hur jag behandlar andra (tex beroende på kön) och ifrågasätta invanda mönster. Ändå är feminism, genus och normer är inget jag bloggat om egentligen, men det är ämnen jag funderar mycket på. Jag har bara lite svårt att föra över mina stökiga tankar till text. Men jag ska försöka skriva mer om det.
Jaha. Var ville jag komma med det här inlägget? Ingen speciell stans egentligen. Kanske ville jag bara säga att jag ska studera genusvetenskap på Södertörns högskola i vår. Det ska bli så roligt och intressant!
Mellanmål för alla smaker?
Pressbyråns nya reklamaffischer är lite roliga. Texten "Mellanmål för alla smaker" står det med samma typsnitt och färger som några kända varumärken; Kexchoklad, Coca Cola, Snickers, Wasa knäcke, Yoggi Yalla och några fler. Mindre än hälften av produkterna tycker jag kan kvalificeras som mellanmål. De flesta har socker eller snabba kolhydrater som huvudingrediens. Men vem är jag att bestämma vad som är ett bra mellanmål och inte.. ;)
livsviktigt
Underkastelsen är en riktigt bra dokumentär om vårt kemikaliesamhälle. Kemikalieindustrin är världens snabbast växande och aldrig förut har det funnits så många av människan framställda kemikalier. Varje dag kommer vi i kontakt med olika kemikalier som bland annat plaster, möbler, elektronik, papper och skönhetsprodukter är behandlade med. Det handlar om mjukgörare, smuts- och vattenavstötande ämnen, flamskyddsmedel, bekämpningsmedel... Detta kan på lång sikt ge stora och oanade konsekvenser för mänskligheten och därför är det viktigt att så många som möjligt ser den här dokumentären.
Här kan du se Underkastelsen. Den är skrämmande och man vet inte riktigt hur man ska ta till sig "sanningen". Men ni måste se den. Det är livsviktigt att ni gör det.
Egoboost
Så! Jag har självklart varit lite nyfiken på det första numret av Egoboost så det är nu inhandlat och genomläst.
Mindre bra: alla annonser som inte boostar mitt ego någonstans. Till exempel annonser för Kilokiller (bantningsbrustabletter), fransserum för längre ögonfransar, exklusiv hemma-spa-serie mot celluliter...
Tidningen känns lite hattig, inte så organiserad, men jag är säker på att det kommer bli bättre för varje nummer när de börjar bli varma i kläderna på redaktionen.
Det bästa: Hanna Perssons krönika och Sofia Sjöströms sidor såklart, som är alldeles för få! "Egoboost-sidorna"! Och självklart de grymma och (till synes) helt oretuscherade bilderna på Michaela Forni! Älskart!
Egoboost levde upp till mina förväntningar men inte mer. Det är kul med en tidning för unga tjejer som fokuserar på karriär. Jag tror det behövs. Men jag har svårt att förstå vilken målgrupp tidingen egentligen är riktad till? I det stora hela tror jag inte riktigt att Egoboost är en tidning för mig, trots att den har många uppfriskande inslag!
Uppdrag granskning om vestibulit
Det gör mig så arg att det inte finns tillräckligt med kunskaper inom vården för att behandla dessa kvinnor som tvingas leva med fysisk och psykisk smärta och slussas mellan olika gyn- och ungdomsmottagningar utan att få stöd eller rätt behandling.
Om du upplever smärtor som beskrivs i inslaget och upplever att du får fel behandling - stå på dig! Acceptera inte ännu en svampbehandling eller antibiotika.
Titta på inslaget här!
Svenskar i Sydney
Jag träffade en kille på krogen som blev överraskad när han fick reda på att jag var svensk. ”Aren't all swedes blonde?” sa han. Jag blev rätt irriterad. Men här har de ju en bild av svenskar som blonda och blåögda.
Det är inte så konstigt eftersom svenskar verkligen lever upp till stereotypen här. Hemma i Sverige är väl inte blondiner galet överrepresenterade men här i Sydney är 95% av alla svenskar jag ser/träffar blonda. De hänger oftast ihop också, som små blonda sverige-arméer. Varför är det så tror ni?
New Moon
Jag som är rätt kritisk väntade mig en stor besvikelse men blev faktiskt imponerad! Regissören hade följt boken pecis lagom mycket och inte hittat på något dumt som förstörde magin. Vissa saker tyckte jag att de kunde lyft fram mer, som Bellas depression. Ett plus var att de istället hade fått med fyndiga detaljer som gjorde filmen mer levande, till exempel att Edwards kind krackelerar lite när han slungas mot ett stengolv av The Volturi.
Både början och slutet var välgjorda och ramade in historian bra! Trots tidvis taffliga skådespelarinsatser(Kristen Stewart kan bara slicka sig om munnen, Robert Pattinson kan bara frenetiskt rynka ögonbrynen och Taylor Lautner flexar mest musklerna) gjorde filmen och karaktärerna verkligen intryck på mig.
Tempot var hela tiden högt och jag fick min dos spänning, äventyr och romantik.
Mainstreamfilm när den är som bäst! Team Jacob!
(500) days of Summer
Bio: 500 days of Summer igår på Sergel.
Jag är tyvärr besviken. Men besviken på ett speciellt sätt. Inte det att filmen var dålig. Men jag trodde att den skulle få mig att må bra, och istället gick jag ut från biografen helt nedstämd. Den slutade inte sorgligt men den slutade helt fel. De där 500 dagarna.. Jag ville att de skulle vara fler. Men man blir trots allt varnad i början av berättarrösten som säger "This is not a love story."
Hur som helst var den stundtals otroligt välgjord, rolig, och Joseph Gordon-Levitt är galet söt i rollen som Tom. Summer däremot.. Bitch.
I hate lies & I hate liars
Mest hatar jag när människor ljuger som för att skona mig.
Som om jag vore skör och fragil. Som om jag skulle gå sönder av sanningen.
do me a favour
...
De starka könsmönstren lever generellt kvar. 96 procent av förskollärarna, 94 procent av barnskötarna och 99,5 procent av dagbarnvårdarna är kvinnor i världens mest jämställda land. Kvinnor tar ut fyra gånger mer än män av föräldraledigheten.
Kvinnornas ekonomi och karriärmöjligheter är sämre. Men även många män förlorar på könsordningen. Män väntas från unga år vara tävlingsinriktade, självsäkra och inte visa sårbarhet. En norm som ofta går ut över det personliga välbefinnandet. Dubbelt så många män som kvinnor saknar en nära vän enligt SCB:s levnadsundersökningar.
Grabbighetskulturen ställer stora krav på lojalitet, ledardyrkan och underordning i gruppen. Svaghet accepteras inte. Idrotten är ett typexempel, men i sämsta fall tar normen sig uttryck i gängvåld och kriminalitet. Att våldet mot hbt-personer nästan uteslutande utförs av män är inte en slump. De upplevs lätt som ett hot mot manlighetsnormen, som helt och hållet bygger på motsatsställningen mellan könen.
...
Den som tror att toleransen är norm i det här landet har ganska dålig verklighetskontakt. Hatbrotten mot homosexuella är en tragisk realitet. Smygrasismen, sexismen och homofobin är inga marginalfenomen i samhället."
Utdrag ur "Kasta masken" DN 28/7 2009
Jag kom precis hem från jobbet och nu ska jag cykla iväg och köpa lite mat. Gör mig en tjänst så länge och läs dagens Ledare i DN. Och tänk efter lite på det. Tänk.
Kan vi inte bara förinta stenålderns syn på könsroller som fortfarande sitter fastetsad i samhället?
Mer svammel.
Jag har tänkt på en sak. Hur lång tid det tar för en trend att nå ner till allmänheten.
Mittbenan är ett bra exempel. Jag har ett minne från en tjejmiddag i november 2006, när vi roade oss med att göra mittbena på varandra och skratta åt hur fult det såg ut. Samtidigt gick de första vågade fashionbrudarna utanför dörren med mittbena. Det började som en ful trend som blev mer och mer vanlig och när jag bytte till mittbena förra året kändes det hur naturligt som helst.
Jag märker fortfarande hur trenden utvecklas. Ser mittbenan på yngre och fler tjejer, den har börjat dyka upp på artister i teveframträdanden. Kort sagt börjar mittbenan försvinna som trend och har blivit något som "alla" ska ha. Jag blev förvånad i början, trodde själv att det skulle försvinna rätt snabbt just eftersom det inte gick hem hos den stora massan.
Det är komiskt att det har tagit så lång tid för allmänheten att "acceptera" en trend, men när vi väl gör det syns den på alla och visar återigen vårt enorma behov av att passa in och se likadana ut.
Vi kan fortfarande göra mittbena på våra killkompisar och skratta åt hur kul det ser ut. Men mittbena har varit trendigt för killar också, och när vi minst anar det är trenden tillbaka. Och då är det snyggt igen. Sjukt vad vi människor är formbara.
HP6
Bild: Warner Bros
Jag såg Harry Potter igår.. Och jag sörjer. Sörjer det kommersiella jippo som filmerna har förvandlats till. Jag vill inte kritisera för mycket, eftersom jag älskar Harry Potter och filmerna är speciella för mig.. Men det blir svårt när filmen inte riktigt är Harry Potter längre. Det kändes som en totalt självstående film där producenterna lånar in några få scener från boken medan de har en egen, parallell historia som består av specialeffekter och romantik. Och inte ens scenerna som är tagna från boken är gjorda efter boken, utan för det mesta är de omgjorda, kanske för att regissören ville "spara tid". Mm, men jag vet ett bättre sätt att spara tid: Klipp bort de meningslösa scener med eld och explosioner som varken kommer från boken, gör någonting för historien eller har ett underhållningsvärde.
Några godbitar fanns det ju såklart. Kanske två, tre scener var väldigt skickligt flyttade från boken till filmduken. Dessutom var filmen riktigt rolig from time to time. Men ja, samtidigt var de replikerna oftast något som filmskaparna själva hade hittat på.
Så den här filmen får tyvärr inget högt betyg av mig. Jag kunde inte njuta av den, utan istället satt jag och önskade att man gett ansvaret till människor som faktiskt har läst boken.
Varför vill vi tillbaka till våra flickkroppar?
Jag är fortfarande liten. Men någonting har hänt med den där lilla kroppen. Alla mina gamla jeans har blivit för små. Plötsligt måste jag tänka på vad jag stoppar i mig. Jag har inte blivit tjock, men den här förändringen har gett upphov till massor av osäkerhet och hemlig längtan tillbaks till mitt gamla "smala" ja.
Men jag är inte ensam om att klaga på det här. De flesta av mina kompisar har gått upp i vikt sen de var 14. Hur konstigt är det egentligen? När man slutar växa på längden börjar man växa på bredden. Inte så att man blir tjockare och tjockare, utan kroppen utvecklas. Ämnesomsättningen förändras, man får bredare höfter (och större bröst?). Man blir en kvinna, helt enkelt. Vi ska inte klaga på förändringen och se det som att vi blivit tjockare, fulare, klumpigare. För vi har blivit snyggare. Och vem vill egentligen se ut som en liten flicka?
Om någon tycker att jag drar alla över en kam så är det inte meningen. Vi är ju alla olika.
försvararna.
Vi har alla varit inne på andras bloggar och sett de elaka kommentarerna, och vi har alla blivit irriterade på de elaka kommenterarna eftersom vi alla varit med om de elaka kommentarerna. Get what I'm saying?
Ok, to the point. Det finns en grupp människor i bloggosfären som jag stör mig way more på än de elaka kommenterarna. Och de är försvararna! Ni vet snart vilka jag menar.
Jag får själv inte många taskiga kommentarer men nån gång har man fått ett du är ful/din blogg är tråkig eller något annat. Jag bryr mig ju inte om det. Men det ska alltid komma någon random som ska försvara mig och dra upp den gamla vanliga "du är bara avundsjuk". Jag känner bara tack men NEJ TACK! Gud, nu är jag så dålig på att förklara men dessa människor irriterar mig något OERHÖRT! De har tydligen inget bättre för sig än att sitta och leta upp elaka kommentarer på Blondinbella och sedan lägga ner massor av tid på att skriva något sorts svar på tal och samtidigt hylla bloggaren och försäkra denne om att den har en bra blogg och ska stå på sig.
Herregud! Ni är ju mer patetiska än de som skriver de taskiga kommentarerna. Fattar ni inte, handlar det om en stor bloggare (eller mig) så skiter denne fullständigt i de elaka kommentarerna, kanske sitter och skrattar åt dem om något. De har inget som helst behov av att skriva svar på tal så varför ska någon annan göra det åt dem?
Ett skräckexempel från Kenzas blogg:
"Asså så jävla irriterande, sluta kommentera ''hon är ful'' vad fan vinner ni på det? Jävla loser, asså vrf lägger ni ens tid att gå in på hennes sida om ni tycker det, och varför vågar ni då inte stå för det? ASSÅ SÅ JÄVLA PATETISKT ATT JAG BLIR TRÖTT PÅ DET, jag beundrar verkligen Kenza, som kommer från ingenstanns och börjar blogga, delar med sig av tips och allt på ett bra sätt, medans andra kommer och kommenterar massa skit, ''avensjuka'' står för ert beteende!
Iallafall, sjukt bra blogg har du Kenza! Och du är helt en unik människa, jag älskar dit sätt att vara (vad jag läst i bloggen, liksom ''du'') och du är dunder söt!"
Förstår ni vad jag menar?
egentligen gårdagens inlägg
Jag och pappa åt middag på Mcdonalds igår. Jag har haft ständiga cravings efter snabbmat i veckor nu, så jag tjatade mig till det (inte lätt i hälsofamiljen).
Det här med Pommes Frites diskuteras för lite. Jag vill nämligen ha mina pommes indränkta i fett och alldeles mjuka. Då är de som godast. Det här med krispiga(torra) pommes förstår jag mig inte på! Hur ska perfekta pommes vara?
Det är fint.
Förresten har jag haft en jättebra dag idag. Jag skrev engelska nationella på morgonen, det gick bra typ. Efter det tog jag ett medelpass på friskis, en av de bästa ledarna hittills! Asbra pass. Sen solade jag med Maddie och efteråt träffade jag Stina. Mysi.
Jag vet att jag aldrig bloggar längre! Men alla inlägg blir likadana just nu, så det får bli mer när jag får inspiration. Dessutom har jag extrem betygshets just nu i skolan och inte så mycket fritid.
Lyssna på en låt medans ni väntar på mig.
Seal - Amazing (Thin White Duke Remix)
Den var fin.
hej hej - inte bara hej
Ja, det här är lite av ett i-landsproblem för mig.
visdomsord från en vän.
Visst kan man vara glammig på vintern, men oftast blir det stora dunjackan, mössa vantar och ja ni vet. Men allt eftersom det blir varmare visar folk mer och mer sitt rätta jag, olika stilar kommer fram och man ser massor av roliga personliga detaljer. I really like. Man blir så glad - och inte minst inspirerad.
Bilder från Stockholm Streetstyle.
